Är aktsamhet hopplöst gammaldags, eller är det tiden som är ur led?

Ibland känner man sig så hopplöst gammaldags, eller så är det tiden som är ur led. Jag är själv uppfostrad i andan att man alltid skall vara aktsam om sina saker och (om möjligt) ännu aktsammare om andras saker, men det gäller tydligen inte idag.

Orust innevånare har lagt ner ungefär 20 000 kr per person (och det är inte klart ännu) för att få till en modern skola i kommunens centralort Henån och ändå verkar det som om ingen bryr sig om den fina investeringen. Ännu inte tagen i bruk på riktigt och redan ett slitet intryck! 

Någon tycker att det är helt ok, att köra sönder löparbanor, gräsmattor, kantstenar, parkeringsytor och lyktstolpar.

Kanske är det så att vissa människor gör sig bäst i en grå betongdjungel, där det ändå inte spelar någon roll vad de gör eller inte gör?

Vill vi, DU och JAG ha det så?