Planekonomierna i Östeuropa har fallit och den Kinesiska ekonomin är ofta mer kapitalistisk än de Europeiska, kvar är bara delar av Ryska och den Nordkoreanska planekonomierna som haltar betänkligt. Mot bakgrund av detta är det svårt att begripa hur vi kan tillåta "dammiga planekonomier" mitt i vår egen, i övrigt upplysta vardag?
På Orust kommunfullmäktige, torsdagen den 12 november 2015, ställde jag en interpellation till kommunstyrelsens ordförande.
Under rubriken
"Hur kan vi snabbt få igång byggandet på Orust?" ställdes två enkla frågor:
På vilket sätt kan Orust kommun mycket snabbt ställa mark till förfogande för privata aktörer för bostadsbyggande?
Finns det andra åtgärder som Orust kommun kan vidta för att minimera tid och kostnad för att få nödvändiga tillstånd för bostadsbyggnationer?
 |
| Klicka på bilden för att läsa i full storlek |
Svaret kom i god tid och vederbörlig ordning, solklara svar, eller hur?:
 |
| Klicka på bilden för att läsa i full storlek |
En personlig reflektion är, himla massa ord för att säga "Jag vet inte" eller "Jag bryr mig inte".
 |
| Klicka på bilden för att läsa i full storlek |
Rapporten kommer fram till följande slutsatser:
Samtliga delar av byggherrekostnaden som studerats i denna rapport har stigit klart snabbare än priserna på privata tjänster, vilket enligt vår mening är en relevant jämförelse, särskilt för plan- och bygglovsavgifter som ju primärt består av ”kontorsarbete”. Medan tjänsteprisindex stigit med 70% under perioden 1990-2015 så har plan och bygglovsavgifterna mer än fyrdubblats under den aktuella perioden. Särskilt plan- och bygglovsavgifterna har också stigit klart mer än de direkta byggkostnaderna.
Man kan tänka sig flera olika förklaringar till de snabbt stigande kommunala avgifterna som slår igenom i byggherrekostnaderna. Kommunernas ekonomiska situation försämrades under 1990-talet och ett sätt att få in mer pengar kunde då vara att höja avgifter. Som diskuteras i Lind (2003) kan kostnaderna inom bostadsbyggandet tolkas i termer av en vinstdelningsmodell och stigande priser på bostäder innebär då att det finns ett större överskott att fördela och då kan det vara relativt lätt att höja taxor, särskilt som dessa taxor trots allt är en relativt liten del av den totala kostnaden för att uppföra ett hus (Alltså en olaglig extraskatt, min anmärkning).
Det kan ju noteras att avgifter och markpriser stiger ungefär lika snabbt. En fråga är också om de ökande avgifterna speglar en ökad arbetsinsats och om en sådan arbetsinsats är motiverad.
Kalbro, Lindgren& Paulsson (2013) beskriver att planer idag görs mer detaljerade, och tidigare rapporter av samma forskargrupp har även pekat på att planprocesserna tar lång tid.
Den fråga man måste ställa sig är dock om denna arbetstid är motiverad.
Det kan också vara bristande incitament som ligger bakom stigande avgifter. Lind (2015) diskuterar problem med taxor som i grunden är självkostnadsbaserade eftersom sådana system kan göra det rationellt för en enhet att öka sina kostnader bl a för att säkra sin egen sysselsättning. Om t ex en timtaxa är satt som en summa av rörliga kostnader och ett tillägg för fasta kostnader så ökar överskottet för enheten ju mer tid som läggs ner på ett ärende.
I och med att kommunen har ett planmonopol skapas också en situation där en enskild aktör kan bedöma att det är riskfyllt att kritisera ett kommunalt beslut. Att protestera mot en kommunal avgift är kanske inte rationellt för en aktör som är beroende av kommunala beslut om planer och bygglov.
Oavsett orsak är de snabbt stigande avgifterna ett problem som måste analyseras närmare. Finns det saklig grund för de stigande avgifterna eller kan man se det som att en monopolist missbrukar sin dominerande ställning? Även om det inte behandlas i denna rapport kan liknande frågor ställas om taxor inom lantmäteriet där det också handlar om saker som ”måste göras” i samband med byggande och där taxan i princip ska täcka kostnaderna.
Vi anser att det är nödvändigt med en oberoende granskning av t ex Riksrevisionen och Konkurrensverket rörande arbetsuppgifter, effektivitet och avgiftsnivåer för olika lagreglerade åtgärder i samband med byggande. Konkurrensverket bör få i uppgift att kontinuerligt följa hur de kommunala avgifter bestäms med utgångspunkten att det är en monopolist som kan tänkas missbruka sin ställning.
Höjningar som är högre än utvecklingen av Tjänsteprisindex bör granskas särskilt eftersom samma rationaliseringskrav rimligen ska finnas på offentlig sektor som det privat sektor lyckas genomföra.
Det finns även skäl att diskutera det nationella regelverket och möjligheten att rationalisera och pressa kostnader genom ett göra det möjligt för Boverket att ge ett nationellt typgodkännande av en byggnad, vilket innebär att kommunerna enbart behöver granska placeringen av huset. Idag granskas ju i princip samma byggnad av ett stort antal kommuner när det handlar om industriellt kvalitetssäkrade konstruktioner.
Så långt rapportens slutsatser.
Helt uppenbart har kommunerna finansierat uppbyggnaden av sin svällande byråkrati genom att hitta på "bra att ha arbetsuppgifter" som byggaren måste betala för.
I förlängningen har dessa påhittade "bra att ha arbetsuppgifter" blivit så betungande att det bara lönar sig att bygga mycket dyra småhus och lägenheter i exklusiva lägen och storstadsområden.
Dags att välja utveckling och avveckla denna skadlig smygfinansierade arbetsmarknadsåtgärd med kommunala skyddade pappersverkstäder.
För att få fart på inflyttning och bostadsbyggandet, inför tjänste- och prisgaranti för "bygglov över disk" (Om man bygger ett hus med redan känd och beprövad konstruktion).
"Bygglov på 48 timmar eller pengarna tillbaka", "Bygglovs erbjudande, Nu endast 15 000 kronor" och "Bygg 3 betala för 2".
