Lång dags resa mot natt

På kurs i Stockholm, en plats som varit ”hemma” under perioder i livet och föremål för mer eller mindre frekventa besök beroende på arbete och uppdrag. Som Orust bo är det dock förenat med ett visst besvär att, som idag vara på kurs mellan kl 13:00 och 17:00. Senast möjliga avresa från Göteborg Central med snabbtåg kl 09:35 för att vara framme på Stockholm Central kl 12:50, kanske inte verkar så blodigt? Men för att säkert, jag menar riktigt säkert vara med på tåget får man det enda effektiva kommunikationsmedlet som är tillgängligt idag, BILEN och då räkna med två (2) timmars total restid från Henån till Göteborg C.

Idag så blev jag påmind om VARFÖR. Helt plötsligt i Stora Höga då jag skulle lämna den fullständigt ”sönderreglerade” väg 160 och äntligen komma ner på E6 och motorvägen där man kan köra ikapp den tid som man förlorat på dessa 50 och 70 sträckor.

Men vad nu E6:an är full av stillastående bilar så långt ögat når, inte en chans att hinna till tåget … Det blev att i motorvägsfart ta vägen över Spekeröd – Diseröd och slutligen ner på motorvägen i Kungälv. Motorväg och höghastighetståg från Orust NU! Först då kan denna kommun bli ett seriöst boende alternativ för aktiva personer i farten.

Väl framme i den kungliga huvudkommunen, denna soliga men ”myggfria” vinterdag kunde jag konstatera att Klarabergsviadukten med omnejd fortfarande var en byggarbetsplats, om än lite luftigare. Jag kände mig faktiskt riktigt nostalgisk och undrade varför jag inte stannat kvar där i början på 80-talet.

Men efter ytterligare några hundra meter så blev jag påmind om varför, för trångt och för lite frihet.

Stackars bilägare som inte kan njuta av fri parkering i överflöd, en mänsklig rättighet, borde ta upp frågan med FN.

Efter en lärorik eftermiddag är det då dags att gå tillbaka genom centrala Stockholm för att ta 17:14 tåget tillbaka till Göteborg och sedan bilen hem till Henån, vid den tiden på dygnet så borde jag alltså vara hemma vid 21:50 till 22:00 tiden. Inte så illa för att bo på en Ö, avresa vid 07:30, barnen till dagis, fem och en halv (5,5) timmar resa sedan fyra (4) timmar kurs följt av ytterligare fem (5) timmar hemresa(!).  Minns plötsligt resorna mellan Trollhättan till Wiesebaden/Frankfurt am Main under min tid på Saab/GM 1998-2001 då kunde man ta sig de ca 130 milen på ca 8 – 8,5 timmar med bil om man körde på kvällen/natten.

Men vad är detta vilken uppfinningsrikedom i jobbskapande, sandwichmannen har kommit till heders igen, kan det vara något för Christers och Ferrari … nej skulle tro att det är billigare med en vanlig trottoarpratare, men nöden har ingen lag då det gäller att kringgå den lokala ordningsstadgan. Undrar vad han har i timlön för att sitta på pass, han kan ju faktiskt jobba med telefonförsäljning samtidigt?

Det börjar bli trångt, mycket trångt i folkhemmet ändå är vi ett av Europas mest glesbefolkade länder. Vad kan man förvänta sig här näst, Julgranen i taket, eller?

Äntligen ombord, tack och lov för bärbar dator och Internetanslutning på tåget. Men vad är detta stopp på Flen station, ett tidigare snabbtåg har kört på något okänt längre fram på banan och nu måste man inspektera sträckan innan fler tåg kan passera, efter fyra och en halv timme har räddningstjänsten städat bort kvarlevorna av den som av okänd anledning mött sitt öde där och då, måste vara tungt att vara lokföraren.

Så var dagen till ända inte vid 22:00-tiden som beräknat utan 02:30 dagen efter, men det var åtminstone inga köer över Tjörnbron. Tur i oturen så åkte jag inte med västtrafik för då hade det blivit till att ta in på hotell i Göteborg för att invänta morgontrafiken mot Orust.