Färre gör mer för fler under längre tid, med oförändrade resurser - Omsorgens Gordiska knut

Om man frågar om framtiden så brukar svaret vara "ungefär som idag plus/minus 5 procent". Det är högst ovanligt att svaret är "fullständigt förändrad, inte en siffra som idag", ändå är det just det som händer då och då i historien.

Det är uppenbart för de flesta initierade att, om vi skall kunna ge kommande generationer av äldre som lämnar sitt yrkesliv en värdig ålderdom och omsorg så måste vi låsa upp all entreprenöriell energi hos medarbetare och medborgare. 

De kollektiva lösningar som varit förhärskande under den tid som det Svenska välfärdssystemet byggdes upp under efterkrigstiden kommer inte att fungera. Delvis kommer vi inte att ha någon möjlighet att finansiera detta och dessutom kräver kommande generationer en mycket högre grad av personalisering och håller inte tillgodo med "en lösning som skall passa alla". Utöver denna utmaning så blir de som vill ha omsorg fler och lever mycket längre samtidigt som de yrkesaktiva, som förväntas betala kalaset, blir färre.

Om det är något som är viktigt så är det att få de offentligt finansierade verksamheterna att fungera med samma effektivitet, kostnadsmedvetenhet och delaktighet som kan rädda välfärden. Det handlar alltså inte om att bara göra rätt, utan att göra rätt sak i rätt tid. 

Om inte för mycket byråkrati sätter käppar i hjulet, ger detta en plattare organisation, en upplevelse av direkt inflytande och arbetstillfredsställelse för alla anställda. Denna Välfärdstjänstrevolution är motsvarigheten till den industriella revolutionen som både radikalt förändrade sin samtid men också gjorde det möjligt att överhuvudtaget få ett allmänt välfärdssystem i den industrialiserade världen.

För att lära och dra erfarenheter från effektiva och borgerligt styrda kommuner i vår närhet som liknar vår kommun, men som har lyckats klart bättre än vad som är fallet här, så gjorde vi i Orustalliansens omsorgsgrupp samt vår verksamhetschef för vård och omsorg, Ymer Ilirzon, en studieresa till Öckerö.

Klicka på bilden för att läsa hela Oppositionens reserapport.

Förresten finns det någon som sett vår verksamhetschef för vård och omsorg? 

CENSURERAD! Någon som såg parallellerna mellan Orust och Norra Hisingen?

Klicka på bilden om du vill läsa hela artikeln!

Tack för dagens värdskap och tillbakablickar Bert-Inge Hogsved.

Det kom ett e-brev i morse .....

Och ett sådant erbjudande kan man ju inte säga nej till.

Klicka på bilden för att läsa i större upplösning

Med tanke på tidpunkten var ett förhållandevis stort antal företrädare för företag och politiska/kommunala organisationer närvarande.

Av föredragningen framgick med önskvärd tydlighet att det inte är några "snabba puckar" det är tal om utan en rätt långdragen process.

Klicka på bilden för att läsa i större upplösning

Bert-Inge Hogsved önskade oss välkommen till Hogia och började med en tillbakablick till 1992 och det inslag i VästNytt där han formulerade en sanning som håller än idag, ”Ett av de bästa sätten att få människor att i ökande utsträckning åka kollektivt är att förbättra informationen ut till dem så att de vet vad som händer, och vad som kommer att hända när de kommer fram”

Han fortsätter att berätta: "Även om ambitionen inte har förändrats, har de tekniksprång som skett under åren erbjudit nya möjligheter och förutsättningar att nå ut med information till resenärer.

I slutet av 80-talet skapade Ericsson, Telia och Hogia tillsammans en väg att kommunicera via mobildata. Telia stod för det heltäckande mobildatanätet, Ericsson för teknologin och Hogia för applikationerna. När sedan GPS blev tillgängligt tidigt 90-tal, började Hogia förse Stenungsunds lokaltrafik med positioneringssystem och gav på så sätt trafikledningscentralen möjlighet att se hastighet, var fordonet var och förseningar. Positioner skickades mellan bussarna och trafikledning, men bara mellan vissa klockslag när satelliterna var i rätt position. Tekniken var långsam och det var dyrt att skicka data, mängden data som skickades fick därför begränsas, installationerna i fordonen var komplexa. År 1994 hade tekniken nått så långt att över 500 bussar och 25 trafikledningscentraler var sammankopplade i Hogias kollektivtrafiklösningar".

Ungefär då 1996/97 besökte jag själv Hogia för första gången, då med anledning av den inventering av olika existerande företag som arbetade med olika former av Fordonstelematik/telemetri, som jag gjorde inför ett arbete med att utveckla nästa generation av telematikplattform för en massmarknad, idag känt som "Appar".

Klicka på bilden för att läsa i större upplösning

Dagens Hogia är dock något helt annat än á la 1996, med 600 anställda varav 500 i Stenungsund. Tyvärr så märker man av att attraktiv personal tvekar att ta anställning vid företaget OM de bedömer att det kommer att bli för svårt att få ihop sina livspussel. För att Orust, Tjörn och Stenungsund skall kunna växa behövs olika typer av arbetsplatser i dessa kommuner men också kraftigt förbättrade möjligheter att snabbt ta sig härifrån till andra platser både nära och fjärran.

Klicka på bilden för att läsa i större upplösning

Sedan fick de tre kommunerna redogöra för statusen i de olika infrastruktursatsningarna, här Orust kommuns redovisning.

Klicka på bilden för att läsa i större upplösning

Här presenteras en karta som tydligt visar vilka åtgärder det handlar om för att knyta Orust direkt till Europaväg 6, norr om Stenungsund.

Klicka på bilden för att läsa i större upplösning

Sedan följde ett block med "femminutare" för vart och ett av kommunalråden från Tjörn, Orust och Stenungsund och därefter frågor från åhörarna.

Nämn en Ö där för driftiga och kunniga människor i ledande ställning försvinner?

I sitt senaste blogginlägg på 2015 års sista dag med rubriken Finns det möjligen ett julevangelium för Orust?, filosoferar den fyrbente liberale blondinen om tingens tillstånd här på Orust, bland annat ställer hon den berättigade frågan som för tankarna till en annan Ö där Cosa Nostra härskar, Sicilien.

Klicka på bilden för att läsa blogginlägget

Hon undrar varför alla driftiga och kunniga människor i ledande ställning försvinner, nu senast den som för bara några månader sedan skulle gjuta ny energi i vår äldreomsorg och hade en gedigen CV inom området? 

Hon utbrister, "- Varför kan ingen svara på vart den nye dynamiske äldreomsorgschefen tagit vägen?"

"- Ingen matte frågar säger sig veta. För det kan väl inte vara så att hans erfarenhet från privat omsorg och hans kompetens inte passade dom orustska skorna?"

Hon filosoferar vidare i ämnet och tycker att "kommunchefen inte verkar ha hela sin organisation med sig och att Orustkommun verkar ha svenskt rekord i att på nolltid omvandla nyanställda fantastiska chefer till dess motsats."

Nu sitter inte den fyrbenta blondinens matte i kommunstyrelsen utan endast i kommunfullmäktiges presidium, vilket gör en väldig skillnad, för då representerar hon inte "Arbetsgivaren" gentemot de tjänstemän i högre chefsställning som skulle kunna känna sig träffade av kritiken hon framför. 

Man minns ännu hur kommunens näringslivssekreterare för bara några veckor sedan, mitt under Kommunstyrelsen kungjorde sin avgång och frustration över tingens (o)ordning ...

Så nu återstår att se vilka tre vise "hen" som kan utföra något på Orust, mer osannolikt än en Jungfrufödsel.

Så vart försvinner alla de goda krafter som först hyllats sedan förkastats ... ?

Med hopp om ett så mycket godare 2016 än 2015.

Prao:a i Förskoleklass ... hur svårt kan det vara?

Alla har vi ju varit barn och när man en gång har varit förälder så vet man ju allt som är värt att veta om barn och deras skolgång, eller hur? .... ;-)

Men då fattas ju fortfarande tre (3) avgörande parametrar, att det i gruppen finns :
1) gruppdynamik med andra barn av sin tid,
2) vuxna som har till uppgift att leda och stödja våra barn i sitt sökande efter kunskap och
3) att allt äger rum i en viss miljö som både ger och begränsar förutsättningarna.

Varför "Praoa" i en Förskoleklass på Henån nya skola? Jo jag tycker att det som kommunalpolitiker är viktigt att vara en aktiv spelare i den verklighet som vi fattar avgörande beslut om och som påverkar människorna i vår kommun.
Och är man nu en av mycket få kommunalpolitiker som faktisk lever mitt i småbarnsförälderns vardag, har egna barn i skolan och förstår hur det faktiskt är, så skall man försöka synliggöra detta.

Min yngsta dotter går där och hon har beskrivit hur det redan nu går att se en påtaglig oro hos vissa barn. Så är man Ingenjör så får man väl försöka hjälpa barnen att förstå hur kul det är att lösa kniviga problem och alltid finna svaren. ;-) Sagt och gjort vi satsade på att lösa alla frökens svåraste problem.

Klicka på bilden för full storlek

Det var väldigt uppfriskande att bryta normen och möta alla uttalanden från barnen: "- Du får inte vara här!" , "- Skall du vara här hela dagen?",  "- Man får inte ta knäckebröd förrän efter man ätit upp maten?", "- Är du xxxx:s pappa?"

Jag mötte även en påtaglig avundsjuka från min egen dotter, som tyckte att jag ägnade andra barn en otillbörlig uppmärksamhet.

Jag är snuddande nära att tänka tankar som, Varför isolera lärandet till en viss tid, plats och grupp, speciellt som vi vet att så ser inte verkligheten ut?

Klicka på bilden för full storlek

Då har man provat äta en "pedagogisk måltid" och svara på frågor mellan tuggorna ... min samlade bedömning blir fyra pölsor av fem, gott men slut (något mindre kryddad än min smak, men det skall ju passa alla smaklökar) i övrig helt ok mat.

Får sätta bo efter 15 år ... inte undra på att ingen vill flytta hit

Grattis, en seger för den lilla människan mot ett opersonlig, godtycklig och människofientlig teknokrati som agerar under täckmantel av ett förljuget miljöintresse.

Grattis, kandidat nummer 1, Ellen Andersson.

Grattis, kandidat nummer 1, Ellen Andersson Orust Lucia 2015.