Det kostar på att vara pionjär, men sedan minns ingen hur det var med den ”gamla tekniken”.

Som Ingenjör med specialitet, där tekniken (som gör det möjligt) möter människans behov (som gör det värt att göra) kan givetvis inte missa ett tillfälle till kontakt med en early adopter (term för person som är för tidigt ute att anamma ny teknik).

Så när jag denna söndagskväll passerade Henån och såg en Norsk registrerad personbil med dörrarna öppna på vid gavel och som omsvärmades av två stressade föräldrar, bara MÅSTE jag stanna och prata med dem lite.
Jo då, den norska familjen hade rest från Danmark med sin elbil och var nu på väg hem. Resan hade blivit lite mer spännande än man tänkt sig och då var det inte tal om själva semesterupplevelsen med de tre små barnen som avsågs, utan den där otäcka känslan som när du tittar på din bränslemätare som visat på "Tom" i en timme du ser bara skog skog och återigen skog. Du försöker köra som ett spöke smyger, rör knappt gasen och rullar med avstängd motor i varje utförsbacke ... ni förstår känslan?

Nu hade man fått känna på hur det är att navigera sig igenom en överpolitiserad infrastruktur. Det navigationssystem man använder hjälper en att hitta fram till platser utefter sin tänkta resväg som kan tillhandahålla laddning. Problemet är att karta och verklighet inte alltid stämmer, förmodligen för att många varit lite för optimistiska att berätta om hur miljövänliga de egentligen är ... ;-)

Problemen började i Falkenberg, då Falkenberg Energi ännu inte hade satt upp sin snabbladdare för Elfordon (åtminstone inte på den plats där den borde vara). I Göteborg var det stopp och inte gick det att få tag på en snabbladdare, utan det blev till att ladda i ett vanligt 1-fas 220 Volt uttag och bo kvar på hotell över natten.

Nu vill det sig så väl att jag känner Falkenbergs Energis VD, Britt-Marie Johansson då hon är en högt värderad Rotary Syster i Göteborg Backa Rotaryklubb så hon kommer att få en kvalitetsåterkoppling från mig ;-)

Under valkampanjen inför valet 2010 lånade jag en eldriven EU-moped från ett litet innovativt företag som jobbar bland annat med lätta elfordon, autonoma sol/vind drivna laddstationer (behöver inget elnät) och lite annat skoj, GoodWheel AB.

Syftet var att få ett "samtalsvänligt" kampanjfordon men också att själv som användare "leva med tekniken" då det är det enda sättet att bilda sig en sann och välgrundad uppfattning om för- och nackdelar samt svaret på frågan "Funkar det på riktigt"?

Min egen upplevelse efter att ha "levt med" ett batteridrivet fordon är, jag vill ha minst tre (3) gånger längre teoretisk räckvidd i tanken än den resa jag tänker företa.

Batteritekniken lovar runt men håller tunt och sedan en ekonomisk överraskning efter mindre än cirkus 900 laddcykler, BATTERIBYTE, en kostsam affär!? Men för fordon med förutbestämd och begränsad färdväg i kombination med en tillgänglig infrastruktur för laddning kan väl fungera i väntan på antingen Bränsleceller som ersättning för dagens batterier eller en ny revolutionerande batteriteknik.

Det kostar på att vara pionjär, men sedan minns ingen hur det var med den ”gamla tekniken”.

En hårt prövad och stressad mor till tre trötta gutter under sju år tycker inte att det speciellt roligt att vara i Henån kl 17:30 på söndag kväll när man skulle varit hemma i Norge för länge sedan, men efter 40 minuters snabbladdning är åtminstone återresan till Svinesund räddad. Tack för det Orust Sparbank!

Hoppas att Ni Norska elbilspionjärer i den norskregistrerade bilen: EL 23307, själva vill dela era upplevelser med oss.