Bilindustrins vagga, staden Detroit, Michigan USA ansöker om konkursskydd, en varningsklocka om man som vi, bor i Sveriges Michigan, Västra Götaland. Nu hör det till saken att jag känner både många människor i den industrin och platsen ganska bra sedan min tid på Saab/GM 1998 – 2001, då jag jobbade med att få denna gamla traditionella mekaniska industri att ta till sig kraften i elektronik, IT- och nya affärsmöjligheter som skulle komma med. Idag känner vi det som ”Appar”, smarta telefoner, läsplattor, webb- & mobila tjänster, mm (men vid millennieskiftet var det inte så många som såg eller vågade tro på den trend vi påvisade och som idag är en realitet).
Jag minns att mina amerikanska kollegor (och vänner) hade förhållandevis bra villkor och förmåner. Det var inte bara de välutbildade ingenjörerna vid ”Tech Center” utan även de vanliga bilbyggarna som hade generösa pensionsavtal, något man förklarade med att arbetarnas fackförening, United Auto Workers (UAW) agerat mycket militant i förmånsfrågor, men också konserveraT gamla förlegade arbetsmetoder etc. (Läs Artikel från Los Angeles Times, April 1987 om hur UAW stämmer GM för att förhindra att Japan-inspirerat Teamarbete införs)
Vi tänkte ofta, detta kommer ju inte att hålla! Att bara säga ja, till alla krav, blunda och låta den enorma pensionsskulden att bara rulla vidare år efter år. Nu vet vi, det gick inte och Amerikanska staten och bilarbetarfacket är idag huvudägare i bland annat det rekonstruerade General Motors.
Nu har alltså det oundvikliga inträffat Detroit har krympt från 2 miljoner till ca 700 000 innevånare och alla som har en valmöjlighet har lämnat dyr och dålig kommunal service, brottslighet, korruption, mm.
Men hur står det EGENTLIGEN till med de Svenska kommunerna, landstigen och deras ”pensionsskuld” som de rullar framför sig år för år? Hur stor del av Kommunal- och Landstingsskatterna kommer nu och i framtiden gå åt till att täppa till de enorma åtaganden som i grunden bygger på en önsketillväxt som man såg under efterkrigstiden?
Eller kommer det att även här i Sverige bli så att när man väl måste infria de förmåner och åtaganden som man utlovat de senaste 50 åren så fattas 98% av finansieringen?
Vad återstår då, matkuponger på skolmatsalen/Servicehuset? Liksom i Detroit där man väntade tills skulden var ca 125 miljarder och skenande, kommer säkert förnekelsen att vara påtaglig. Även här kommer man i det längsta att försöka blunda för alla fakta och farhågor, eller?
Vi ser redan nu tecken på att vårt eget Detroit och Michigan (Göteborg och Västra Götaland) halkar efter Stockholm och Skåne i utvecklingen men leder i korruption.
Att ens drömma om att man skulle kunna lösa våra utmaningar med föråldrade metoder så som skattehöjningar eller mer eller mindre permanenta lån för att finansiera en fel konfigurerad ”välfärdskostym” är kriminellt och i slutändan så är det alltid den enskilde medborgaren som står med notan. Att göra en sak rätt eller göra rätt sak kan ofta vara avgörande och mer pengar löser nästan aldrig problemet långsiktigt och ibland till och med tvärt om, konserverar problemet. Men det finns goda exempel från 120 till 30 dagars vårdkö med Ingenjörshjälp i stagnerad vårdapparat
Nej ALLA, speciellt de resurssvaga, tjänar i längden på att vi ständigt strävar efter att jobba kostnadseffektivt, håller rätt nivå på grundläggande skattefinansierade tjänster, frivilligt anpassar munnen efter matsäcken, för ingen tror väl att de 700 000 som blev kvar i Detroit blev vinnare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar